Hår som Betty Page?

Porr eller porr?

Over and out.

Allting bara snurrar runt, runt, runt.

Just nu vet jag varken ut eller in. Jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv, vad jag gör med mitt liv just nu..? Vet att jag måste ta tag i skolan, men har sådan jävla ångest över det så det är sanslöst.

Pressen ligger på från alla håll, vilket gör att jag bara mår ännu sämre. Alla måsten byggs upp och blir tillslut gigantiska och nästan oövervinnerliga..

Vet att jag på endast ett litet kick skulle kunna bli av med en hel radda uppgiften och på så sätt kunna avsluta en del kurser för att kunna ta tag i de nya som jag egentligen skulle ha tagit tag i nu när terminen drog igång.

Men jag har verkligen inte haft någon ork alls, ingen lust att göra någonting. Sovit illa på nätterna om jag överhuvudtaget sovit någonting alls.

Så när man väl kommit upp i lägenheten efter att ha jobbat på morgonen, sett böckerna. Ja då går liksom andan ur en. Även om man kanske har gått och peppat sig själv hela dagen att "nu jävlar". Jo tjena, fatta att man känner sig helt jävla värdelös..?

Sen har ju kanske inte livet direkt gått som en dans på rosor sen jag flyttade upp hit.

Visst nu bor jag ju själv, jag har lyckats få en egen lägenhet, jag har hästen på gården, jag har jobb (även om jag söker nytt) och jag klarar mig helt själv. Kan stå här på mina egna ben.

Men alla bakslag och smällar har lyckats slå luften ur mig. Känner mig tom och orkeslös.

Har ingen lusta att ens umgås med folk ibland, trots allt är det ju inte folket det är fel på utan mig.

Allt sånt hät tar min kraft ifrån mig, är jämt trött och hängig nu för tiden. Och totalt vilsen med hur jag vill och vad jag ska göra med mitt liv.

Även om jag skulle bli klar med skolan så vet jag fortfarande inte vad jag ska göra.

Har en hel del grejer jag skulle vilja göra.

• Jockeylärling
• Författare?
• Starta eget
• Jobba med något kreativt typ konst/tattoo/make up/design osv
• Beridare?
• Stallchef?
• Hovslagare

Jag är hemskt förvirrad. Allting bara snurrar runt, runt, runt i skallen på mig. Det jag faktiskt har tänkt mest på nu det senaste det är ju att starta eget.. Har en hel del idéer och funderingar. Men måste luska lite mera på vad det kommer att kosta osv. Kanske skriva vid sidan av? Har ju börjat på min bok, men vette fan om jag någonsin kommer bli klar med den. Inte som det ser ut nu i alla fall.

Hade jag haft eget så hade jag även kunnat jobba hemifrån. Men för att starta eget så krävs det ju ett startkapital, en hel del grejer skall införskaffas. Måste lära mig en hel del nya saker också. Får kolla upp om man inte kan gå lärling även inom det eller vad som gäller. Hade vart skönt att kunna få in lite pengar medans man utbildar sig.. Lärlingslön.

Nä men om inte det funkar kan man ju alltid göra som alla andra tydligen gör. Skaffa sillikoninlägg, börja vika ut sig eller åla runt en stolpe..

Nej nu kallar sängen, dags att hångla med kudden igen. Ibland är det fan hemskt att vara själv dag ut och dag in.. Ingen som vet om man inte kan hyra in en karl som kommer över och sover hos en? Så man slipper somna själv i alla fall, han får gäna tycka om att städa och tvätta också. Haha, nä suck nu räcker det för idag. Fan humöret är alltså inte på topp kan jag säga.

Over and out.

Deprimerande.

Hatar hösten, allt blir så mörkt. Det blir kallt, det regnar och blåser.

Löven trillar ner, det blir lerigt, slafsigt. Man fryser, klackskor kan man bara ha om man skall vara inomhus.

Jag får huvudvärk av vädret, mår dåligt av mörkret och önskar bara att jag skulle kunna gå i ide tills nästa sommar.

Nä nu ska jag sova, natt natt.

Over and out.

Shoppingrunda

Var på Thun´s och shoppade upp en del av lönen. Tycker allt att jag fick tag på en del fin fina grejer.

Vad tycker ni?

Over and out.

Arlanda Street Cruisers

Är det några som skall dit? Jag vill men får se om jag kan, Mamsen kommer ju upp imorgon. :)

Nu blir det ut till Calleponken och Jejkan för att käka gott och gadda sig. Hihi

Over and Out.

Äntligen Fredag

Då var det äntligen "nästan" helg igen. Fan var inte pigg alls på att gå upp i morse.. Ville bara vända mig om och somna om..
Alltså det är jätte skönt att veta att det är helg igen, men man är fan inte pigg på att gå upp så jävla tidigt idag. La mig sent igår, va en del problem nämligen.
Så hela kvällen igår gick jag runt och var irriterad som få.

Får se om Mami kommer hit idag, jag vill det men jag får lite ångest. Har inte hunnit med att göra någonting av allt jag skulle ha behövt gjort.. Har ju varit utslagen i nästan 2 v..
Hade behövt mäta väggarna i badrummet och tvättstugan, köpt målarfärg, köpt tapeter, stor städat, tvättat väggarna med målartvätt. Ja nästan sanerat hela lägenheten.. (behövs)
Men jag vill ha Mami här..

Annars bär det nog ut till Jejkan och Calleponken en stund. Kanske gadda sig ;) Calleponken har fått hem lite coola färger nämligen :)
Sen var jag överbjuden på vinpimpleri ikväll också, men jag vette fan om jag orkar det. Ska ju tyvärr jobba även imorgon.. Fast i andra stallet.

Nä nu ska jag ut och börja jobba, även om det tar emot. Hästarna kan ju inte hjälpa att jag har en dålig dag. Bara att bita ihop, le och se glad ut. Som med allt annat här i livet.

Over and out.

Hur många smällar ska man behöva ta?

Jag går på nit, om och om igen. Ingenting jag gör blir som jag vill.

Jag menar hur många smällar ska man behöva ta för att få leva ett vanligt liv? Hur många smällar klarar man av innan man ligger där knockad? Du frågar mig vad som har hänt och jag svarar; "Nä inget speciellt livet gav mig bara en rak jävla höger!"

Först blev det som det blev med mitt senaste förhållande. Jag blev kär offrade allt, sa upp mig på jobbet, sa upp stallplatsen, skaffade ett nytt jobb, flyttade hästen och mig själv 54 mil. Till fel sida av sverige.

Kärleken jag trodde var där, fanns egentligen inte. Utan min sambo kärade ner sig i grannkärringen och dumpade mig, drog till norrland med henne för att sedan bli tillsammans med henne. (Hon var min vänn förrut, nu är hon dock död i mina ögon)

Snacka om en kniv i ryggen, sen att de vred om den si så där en tio varv bara för skojs skull var ju inte direkt så mysigt.

Detta resulterade i att jag levde i en månad på soffan hemma hos en underbar vän till mig, som ställde upp trots att han även är vän med mitt ex. Vill ge dig ett stort tack, du är helt underbar vännen. Om det någonsin är något så tveka inte att ringa, jag ställer alltid upp för dig. Du är en riktig klippa! Det kan inte ha varit lätt att ha mig på soffan i vardagsrummet i en hel månad, haha.

Sen så fick jag byta soffa då vissa incidenter gjorde att jag inte kunde bo kvar. Ägaren till soffa nr två ska även han ha ett stort tack. Jag vet att du hade det svårt då, riktigt jobbigt och ändå ställde du upp för mig och erbjöd mig tak över huvudet. Och du ska ha ett stort tack, jag är skyldig dig en enorm gentjänst. Tack för att du var en räddande ängel mitt i kaoset.

Sedan fick jag äntligen tag i min lägenhet, jag bor och jobbar på en hästgård. Där hyran för stallplats och boende (samt el, vatten, foder, strö dvs. allt ingår) kvittas mot de timmar jag jobbar på fm mån-fre. Vilket var en enorm lättnad, då jag inte behövde känna en sån press då jag inte har varken ett heltids eller deltids jobb.

Jag trodde att allt äntligen skulle börja bli som jag ville, att bitarna skulle börja falla på plats. Och visst det gjorde det till viss del i början också. Jag fick packat in alla mina saker, köpt lite nya grejer, börjar planera och fundera hur jag vill göra med lägenheten. Så att den blir som jag vill ha den. Så att den blir min. Mami kom till och med upp, så jag fick tummen ur röven och vi började med att måla listerna i badrummet.

Sen blev jag sjuk, jag var riktigt dålig i över en vecka (hostar fortfarande än idag). Kunde knappt ta mig ur sängen, hade feber, ont i hela kroppen, slem långt ner i lungorna och mådde allmänt skit.

Kunde inte jobba på hela den veckan, vilket kändes jätte jobbigt då det är för att jag jobbar som jag får bo här. Sen kom helgen.

Jag åkte med Jejkan på lördagen vi hade jätte kul, men jag var alldeles tung i bröstet och hade svårt att andas till och från. På söndagen blev det mat i kista centrum, jätte gott. Käkade Nacho tallrik på Taco bar (samma som jag har käkat förrut) och blev jätte mätt. Sen drygt en timma efter vi käkat började min mage säga ifrån.

Sen den natten sov jag inte en blund, låg och hade ständig kramp i magen hela natten. Den svullna upp (kan inte ens ha täcket på när det händer) och jag mådde ständigt illa. Lyckades dock på nåt jävla vänster ta mig ner till stallet 5 på morgonen och fodra i alla fall. Fick sedan sjukanmäla mig, för efter fodringen låg jag och hulkade på toan i en halvtimme för att sedan krypa tillbaka till sängen..

Dagen efter mådde jag bättre men var fortfarande inte hundra. Då inträffar nästa nedslag.

När jag gör dagens andra byte i skrittmaskinen, är det en häst som är ganska grön. Så när jag öppnar grinden så går han bara in utan att jag har hunnit knäppa loss honom, dvs han drar med mig in i maskinen (som är igång, vi brukar göra så här när vi släpper in hästarna i maskinen då alla bara går in utan problem. Så jag får egentligen skylla mig själv som inte tänkte två gånger denna morgon, men jag var som sagt inte helt hundra tyvärr.).

Jag hinner knäppa loss hästen för att sedan få maskinhelvetet (fackgrinden i stål) rakt på mig. Vä axel och hö hand tog den värsta smällen, sedan huvudet.. Mitt diadem gick i två delar.. Fick kasta mig under nästa fackgrind för att kunna stänga grinden till maskin och fånga ena hästen som tog ett varv utanför masiknen istället för i. Hon tyckte väl att man får passa på när man får chansen..

I alla fall denna upplevelse lämnade mig gul och blå, även lite lila och med en smärre hjärnskakning. Vilket resulterade i att jag låg utslagen i över ett dygn sen.. Med ett huvud som dunkade värre än en jävla bongotrumma.

Sen idag så skulle jag leda ännu en häst till hagen och idag så blåste det lite grann. Så självklart ser fanskapet spöken studsar runt landar på min tå. (den andra denna gången, den första tappade jag mammas gigantiska skärbräda på när jag flyttade så jag inte kunde gå.) Så nu är den också blå.

Hur jävla mycke skit ska man behöva ta? Jag menar det har bara flutit på, blivit värre och värre. Börjar fundera över vem det är som man har gjort så förbannad.. Snacka om att tappa suget till allt..

Jag ser för fan ut som en jävla smurf snart... Orka med att allt händer mig jämt, ingen annan som vill ha en del av all min otur..?

Over and out.