tisdag 29 september 2009

Deprimerande.


Hatar hösten, allt blir så mörkt. Det blir kallt, det regnar och blåser.

Löven trillar ner, det blir lerigt, slafsigt. Man fryser, klackskor kan man bara ha om man skall vara inomhus.

Jag får huvudvärk av vädret, mår dåligt av mörkret och önskar bara att jag skulle kunna gå i ide tills nästa sommar.

Nä nu ska jag sova, natt natt.



Over and out.

lördag 26 september 2009

Shoppingrunda



Var på Thun´s och shoppade upp en del av lönen. Tycker allt att jag fick tag på en del fin fina grejer.

Vad tycker ni?


Over and out.

fredag 18 september 2009

Arlanda Street Cruisers




Är det några som skall dit? Jag vill men får se om jag kan, Mamsen kommer ju upp imorgon. :)


Nu blir det ut till Calleponken och Jejkan för att käka gott och gadda sig. Hihi

Over and Out.

Äntligen Fredag

Då var det äntligen "nästan" helg igen. Fan var inte pigg alls på att gå upp i morse.. Ville bara vända mig om och somna om..
Alltså det är jätte skönt att veta att det är helg igen, men man är fan inte pigg på att gå upp så jävla tidigt idag. La mig sent igår, va en del problem nämligen.
Så hela kvällen igår gick jag runt och var irriterad som få.

Får se om Mami kommer hit idag, jag vill det men jag får lite ångest. Har inte hunnit med att göra någonting av allt jag skulle ha behövt gjort.. Har ju varit utslagen i nästan 2 v..
Hade behövt mäta väggarna i badrummet och tvättstugan, köpt målarfärg, köpt tapeter, stor städat, tvättat väggarna med målartvätt. Ja nästan sanerat hela lägenheten.. (behövs)
Men jag vill ha Mami här..

Annars bär det nog ut till Jejkan och Calleponken en stund. Kanske gadda sig ;) Calleponken har fått hem lite coola färger nämligen :)
Sen var jag överbjuden på vinpimpleri ikväll också, men jag vette fan om jag orkar det. Ska ju tyvärr jobba även imorgon.. Fast i andra stallet.

Nä nu ska jag ut och börja jobba, även om det tar emot. Hästarna kan ju inte hjälpa att jag har en dålig dag. Bara att bita ihop, le och se glad ut. Som med allt annat här i livet.
Over and out.



torsdag 17 september 2009

Hur många smällar ska man behöva ta?


Jag går på nit, om och om igen. Ingenting jag gör blir som jag vill.

Jag menar hur många smällar ska man behöva ta för att få leva ett vanligt liv? Hur många smällar klarar man av innan man ligger där knockad? Du frågar mig vad som har hänt och jag svarar; "Nä inget speciellt livet gav mig bara en rak jävla höger!"

Först blev det som det blev med mitt senaste förhållande. Jag blev kär offrade allt, sa upp mig på jobbet, sa upp stallplatsen, skaffade ett nytt jobb, flyttade hästen och mig själv 54 mil. Till fel sida av sverige.

Kärleken jag trodde var där, fanns egentligen inte. Utan min sambo kärade ner sig i grannkärringen och dumpade mig, drog till norrland med henne för att sedan bli tillsammans med henne. (Hon var min vänn förrut, nu är hon dock död i mina ögon)

Snacka om en kniv i ryggen, sen att de vred om den si så där en tio varv bara för skojs skull var ju inte direkt så mysigt.

Detta resulterade i att jag levde i en månad på soffan hemma hos en underbar vän till mig, som ställde upp trots att han även är vän med mitt ex. Vill ge dig ett stort tack, du är helt underbar vännen. Om det någonsin är något så tveka inte att ringa, jag ställer alltid upp för dig. Du är en riktig klippa! Det kan inte ha varit lätt att ha mig på soffan i vardagsrummet i en hel månad, haha.

Sen så fick jag byta soffa då vissa incidenter gjorde att jag inte kunde bo kvar. Ägaren till soffa nr två ska även han ha ett stort tack. Jag vet att du hade det svårt då, riktigt jobbigt och ändå ställde du upp för mig och erbjöd mig tak över huvudet. Och du ska ha ett stort tack, jag är skyldig dig en enorm gentjänst. Tack för att du var en räddande ängel mitt i kaoset.

Sedan fick jag äntligen tag i min lägenhet, jag bor och jobbar på en hästgård. Där hyran för stallplats och boende (samt el, vatten, foder, strö dvs. allt ingår) kvittas mot de timmar jag jobbar på fm mån-fre. Vilket var en enorm lättnad, då jag inte behövde känna en sån press då jag inte har varken ett heltids eller deltids jobb.

Jag trodde att allt äntligen skulle börja bli som jag ville, att bitarna skulle börja falla på plats. Och visst det gjorde det till viss del i början också. Jag fick packat in alla mina saker, köpt lite nya grejer, börjar planera och fundera hur jag vill göra med lägenheten. Så att den blir som jag vill ha den. Så att den blir min. Mami kom till och med upp, så jag fick tummen ur röven och vi började med att måla listerna i badrummet.

Sen blev jag sjuk, jag var riktigt dålig i över en vecka (hostar fortfarande än idag). Kunde knappt ta mig ur sängen, hade feber, ont i hela kroppen, slem långt ner i lungorna och mådde allmänt skit.

Kunde inte jobba på hela den veckan, vilket kändes jätte jobbigt då det är för att jag jobbar som jag får bo här. Sen kom helgen.

Jag åkte med Jejkan på lördagen vi hade jätte kul, men jag var alldeles tung i bröstet och hade svårt att andas till och från. På söndagen blev det mat i kista centrum, jätte gott. Käkade Nacho tallrik på Taco bar (samma som jag har käkat förrut) och blev jätte mätt. Sen drygt en timma efter vi käkat började min mage säga ifrån.

Sen den natten sov jag inte en blund, låg och hade ständig kramp i magen hela natten. Den svullna upp (kan inte ens ha täcket på när det händer) och jag mådde ständigt illa. Lyckades dock på nåt jävla vänster ta mig ner till stallet 5 på morgonen och fodra i alla fall. Fick sedan sjukanmäla mig, för efter fodringen låg jag och hulkade på toan i en halvtimme för att sedan krypa tillbaka till sängen..

Dagen efter mådde jag bättre men var fortfarande inte hundra. Då inträffar nästa nedslag.

När jag gör dagens andra byte i skrittmaskinen, är det en häst som är ganska grön. Så när jag öppnar grinden så går han bara in utan att jag har hunnit knäppa loss honom, dvs han drar med mig in i maskinen (som är igång, vi brukar göra så här när vi släpper in hästarna i maskinen då alla bara går in utan problem. Så jag får egentligen skylla mig själv som inte tänkte två gånger denna morgon, men jag var som sagt inte helt hundra tyvärr.).

Jag hinner knäppa loss hästen för att sedan få maskinhelvetet (fackgrinden i stål) rakt på mig. Vä axel och hö hand tog den värsta smällen, sedan huvudet.. Mitt diadem gick i två delar.. Fick kasta mig under nästa fackgrind för att kunna stänga grinden till maskin och fånga ena hästen som tog ett varv utanför masiknen istället för i. Hon tyckte väl att man får passa på när man får chansen..

I alla fall denna upplevelse lämnade mig gul och blå, även lite lila och med en smärre hjärnskakning. Vilket resulterade i att jag låg utslagen i över ett dygn sen.. Med ett huvud som dunkade värre än en jävla bongotrumma.

Sen idag så skulle jag leda ännu en häst till hagen och idag så blåste det lite grann. Så självklart ser fanskapet spöken studsar runt landar på min tå. (den andra denna gången, den första tappade jag mammas gigantiska skärbräda på när jag flyttade så jag inte kunde gå.) Så nu är den också blå.

Hur jävla mycke skit ska man behöva ta? Jag menar det har bara flutit på, blivit värre och värre. Börjar fundera över vem det är som man har gjort så förbannad.. Snacka om att tappa suget till allt..

Jag ser för fan ut som en jävla smurf snart... Orka med att allt händer mig jämt, ingen annan som vill ha en del av all min otur..?


Over and out.

tisdag 15 september 2009

Rough Stuff

Helgen var kalas, fredagen tillbringades med trevliga vänner för att sedan avslutas lite allt för sent i säng.
Lördagen var perfekt, jag och Jejkan tog oss ut till Värmdö för att gå på The Go Getters och Wackos son spelade hos Rough Stuff Cruisers. Vi fick ett varmt mottagande och jag kände så fort som jag klev ur bilen, att "äntligen". Jänkarna stod uppradade, stämningen var på topp, rockabillyn strömmade ur kåken och folk var goa och glada. Väl inne kände man sig verkligen som hemma, folk dansade omkring, skålade och sjöng med. Underbart !
Dock så åkte vi lite väl tidigt då jag har varit sjuk hela förra veckan och legat i feber, var ju tvungen att köra då Jejkan fortfarande inte har något körkort ;)
Men till värmdö åker jag garanterat igen !



Nej nu ska jag vårda min arma kropp, huvudet fick sig en rejäl smäll idag på jobbet. Har legat utslagen hela dagen och igår/förrgår hade magen ett av sina frispel. En sak är i alla fall jävligt säker, jag måste nog ta mer vara på mig själv och bli frisk först (hur nu det ska gå) innan jag försöker hitta någon igen.
För vem fan vill vara med en brud som är både trasig på insidan och utsidan?
Och mannen jag vill ha finns nog inte längre, jag hade honom på kroken för ett par år sen. Men det sket ju sig ganska brutalt. Sen har man bara gått på nitar.. Tror inte det finns någon för mig.
Over and out.

fredag 11 september 2009

Och så kom hösten.


Har inte sovit en blund inatt, vet inte varför. Låg där som en idiot i sängen och snurrade runt, runt för att kunna hitta det där rätta stället att somna in på. Men icke.

Och när man då äntligen hade slappnat av, hittat en skön vinkel att sova i, börjat slumra in. Då jävlar ringer klockfan! Förbryllat och förbannat sliter man tag i luren, ja då är klockan redan fem.. Kul!

Ligger rent protest mässigt kvar till 20 över, bara för att. Sen är det bara att gå upp, på med stallkläderna, mössan och vinterjackan. Öppnar dörren, ryser till från tårna och ut i hårtopparna, fy fan vad kallt. Slänger en sur blick på termometern på väggen, som ger mig en smocka tillbaka. 4 plus!! Nä inte ens det, lite mer än 3,5 plus!! Jag dör, vart fan tog sommaren vägen?

Jag skyndar mig ner till stallet för att få upp värmen lite, men har gåshud på hela kroppen och jag känner hur man redan har hunnit få en sådan där röd höstnäsa.

Usch vad hemskt. Nu väntas bara mörker, kyla, dåligt väder och raggsockor.

Over and out.

torsdag 10 september 2009

Små baby steps.

Det är vad jag ska ta nu, en dag i taget, ett steg i taget. Små baby steps.
Jag ska bygga upp ett eget liv, göra mig ett hem och lyckas med någonting för en gångs skull.
Det är mitt mål för resten av det här året.
För hur mycket hemlängtan jag än har så ska jag ändå ta mig i kragen och inte ge upp i första taget. Jag ska inte flytta härifrån, hur ont i magen man än har ibland.
Jag skall bevisa för alla, för hela världen, men framför allt för mig själv att jag faktiskt kan stå på egna ben. Att jag kan allt bara jag vill, att jag har världen vid mina fötter. And there is plenty of fish in the sea.

Over and out.